Nicolas Régniers (1590-1667) Sovande yngling som väcks av ung kvinna med eld, målad under tidigt 1620-tal var Nationalmusei Vänners gåva till Nationalmuseum när föreningen 2011 firade sitt 100-årsjubileum. Målningen visades senast i utställningen Det offentliga rummet.
 
Läs intendent Carina Fryklunds beskrivning av Sovande yngling som väcks av ung kvinna med eld.  Hon kan genom sin forskning nu ge en en delvis ny tolkning av målningen, som tidigare antagits vara en s.k spåscen: 
 ”En komedi spelas upp för betraktaren som vore det en tableau vivant. Avbildade efter levande modeller som poserat i skumrasket i konstnärens ateljé, utstrålar figurerna en stark kroppslig och känslomässig närvaro. En legoknekt har slumrat till under kortspel, efter en natt av utsvävningar i ett romerskt värdshus, och en skälmsk ung prostituerad gör sig redo att spela honom ett spratt. Ett häftigt ljussken lyser upp de båda gestalterna och ger upphov till ett skuggspel som förstärker dramatiken.
 
Historien berättas genom en pantomim som återspeglar komediantens rika repertoar. Mannen skall strax få sig en läxa – han kommer att bränna sig på den tända rullen av tobakspapper som kvinnan för upp under hans näsa, en handling med stark erotisk laddning. Med en tydlig gest som uppmanar till tystnad, bjuder oss upptågsmakaren att göra narr av den intet ont anande ynglingen.
 
Rollfigurerna från den folkliga teatern och de populära pikareskromanerna var välbekanta för samtida betraktare. Som sinnebilder för omåttlighet och dåraktighet framställdes legoknektar ofta i liknande dubiösa situationer. Grovt karikerade figurer och en rättfram handling ansågs passande för sådana genrescener där de lägre samhällsskikten framställs i humoristiska situationer med moraliserande underton. Vi förförs av målningens bedrägligt verklighetstrogna yta med dess illusionistiskt återgivna detaljer såsom det sönderrivna spelkortet och ljusstakens rester av nedbrunnet vaxljus.”