Nationalmusei Vänners rese-och fortbildningsstipendier som delas ut varje år ger de anställda på Nationalmuseum möjlighet att göra studieresor och delta i konferenser. Allt som oftast gör dessa omgående avtryck i museet verksamhet.
En av 2015 års stipendiater var Nationalmuseums arkivarie Gertrud Nord som använde sitt stipendium för att delta i en internationell konferens för arkivarier i Reykjavik. Temat var ”Evidence, Security and Civil rights – ensuring trustworthy information”. 
 
Gertud Nord, vad handlade konferensen om?
-Den stora frågan för alla arkivarier idag är – hur sparar vi digital information om vår verksamhet så att den är pålitlig och läsbar om hundra år.  Det handlar både om fysiska och juridiska hot, som naturkatastrofer eller att utplåna material som skulle kunna användas vid en rättegång. 
 
Är det något som togs upp som du haft nytta av i ditt arbete?
-Jag deltog bl.a. i en Workshop som handlade om hur man väljer ut den del av en verksamhet som har störst behov av dokumenthantering och sedan startar sitt utvecklingsarbete där.   
Väl hemma omsattes kunskaperna i ett pilotprojekt där personal från arkiv, IT och utställningsverksamheten samarbetar kring hur man ska arkivera digital utställningsdokumentation.  Den utställning vi valde att arbeta med är konsthantverksutställningen Slow Art som visades på Nationalmuseum 10 maj 2012-3 februari 2013 och som sedan fortsatte som vandringsutställning till olika platser i Sverige och till Paris.
 
För Vännerna är det förstås roligt att ni valde just Slow Art, eftersom i stort sett alla föremål som visades är gåvor från Bengt Julins fond som ingår i Nationalmusei Vänner.  Hur långt har ni kommit med projektet?
 -Jag har samlat in de digitala dokumenten, runt 700 filer, som innehåller väldigt mycket information. Det gäller att välja ut vad som är viktigt att bevara och spara dem i olika format som går att konvertera och öppna om 100 år. Det har bestämts att bilder sparas i TIFF och texter i PDF-a-. De digitala paket som blir resultatet skall sedan skickas över i en testleverans till Statens Servicecenter, som håller på att skapa ett gemensamt statligt digitalt arkiv. Nationalmuseum hör för övrigt till de myndigheter som är utvalda att medverka vid utvecklingen av e-arkivet.
 
Det är en imponerande satsning, men konferensen i Reykjavik resulterade i ytterligare ett projekt eller hur?
-Ja i en av pauserna talade jag med personer från två stora företag som digitaliserar arkivmaterial. Ett av företagen blev intresserade. De har inte arbetat med bilder förut och ska nu prova att fotografera av de 36 000 äldsta bilderna i Statens Porträttarkiv. Det blir ett stort projekt med andra ord. Ett register till de äldre porträtten finns i bokform och även det kommer att digitaliseras. 
Nationalmuseum överväger att starta ett projekt där även metadata läggs till (i det här fallet namn på avporträtterad och konstnär reds. anm.). Om projektet blir av kommer de högupplösta bilderna med registeruppgifter att publiceras på webben och delar av Statens Porträttarkiv blir äntligen digitalt tillgängligt.
 
Tack Gertrud Nord för att du tog dig tid att berätta om de här intressanta projekten.