Fonden grundades 1961 och har som ändamål att stödja Nationalmuseum.

Erik Wettergren var engagerad Nationalmusei Vänners styrelse i 47 år och föreningens ordförande från 1951 till 1961 då han omkom i en olycka. Han var också Nationalmuseums överintendent åren 1942-1950 och är ett exempel på det nära samarbete som museet och vänföreningen haft genom åren.

I Nationalmusei Vänner 1911-2011, Nationalmusei årsbok 2011, citeras Erik Wettergren. Han beskriver hur vänföreningens styrelse arbetat under de första femtio åren så här:

" Ett konstverk förelägges som förslag till inköp. Oftast är det den flitigt resande museichefen eller någon av intendenterna och inte sällan någon av styrelsens medlemmar som visar fram ett fotografi-numera ofta i färg-av ett eller annat konstverk som kan vara värt att reflektera på. Är mottagandet svalt läggs förslaget till handlingarna och då hör det till sällsyntheterna att det senare agiteras fram till inköp. Resonemangspartier uppmuntras inte av styrelsen, vilken dessutom gärna åtlyder stadgarna som bestämmer att styrelsen vid verkställande av inköp skall vara fulltalig och om beslutet ense. En oskriven lag säger vidare, att överintendenten och gärna också vederbörande avdelningsföreståndare skall betyga att den erbjudna gåvan skulle betyda ett värdefullt tillskott till museets samlingar. Man kan alltså säga, att överintendenten har vetorätt men att styrelsen förbehåller sig full prövningsrätt av förslag som han framställt."

Erik Wettergren var inte bara konsthistoriker utan hade också en bakgrund inom teatern, han var chef för Dramaten 1924-34. Intresset för skådespel kan man  ana på bilden från Kulturmässan i Skara 1919 där han posserar med Ernst Fischer.

Läs mer om Erik Wettergren i:

En teaterman på chefsstolen i Nationalmuseum 1792-1992 av Per Bjurström

och 

1961-1970 i Föreningen Nationalmusei Vänner 1911-2011, Nationamusei årsbok 2011, red. Jan af Burén