Bengt Julins fond grundades 1995 för bidra till inköp av konsthantverk till museets samlingar. Fonden delar även ut stipendiet Unga konsthantverkare vartannat år. Den 14 november 2016 var det åter dags för en konsthantverkare, smyckekonstnären Märta Mattsson, att ta emot stipendiet på 100 000 kr. 

Bengt Julins betydelse för Nationalmuseum och Vänföreningen kan inte överskattas förstår man av den artikel, här något förkortad, intendent Micael Ernstell skrev 2011 då Bengt Julin skulle ha fyllt 100 år:

 

Bengt Julin (1911-2005) - En aktiv Vän

Ett jubileum kommer sällan ensamt. Bengt Julin var en av museets mer betydande vänner och årsbarn med föreningen Nationalmusei Vänner.

Bengt Julins första kontakt med Nationalmuseum och Nationalmusei Vänner ägde rum i början av 1960-talet. Bengt brukade skämtsamt säga att han då knappt visste vem Rembrandt var. Tack vare hans stora nyfikenhet och starka engagemang ändrades dock snart det förhållandet och Bengts konstruktiva tänkande och rader av goda uppslag som han i en aldrig sinande ström delgav omvärlden kom snart till stor nytta i Vänföreningens styrelse. Under många år ingick han i styrelsen, varav 13 år som skattmästare. Bengt hävdade alltid den enskilda medlemmens betydelse för föreningen och museet och tvekade aldrig själv att vid behov skynda till museets hjälp med råd och dåd. Till de mer storslagna, och spontana, insatserna hör den när han i sin bilradio hörde någon beklaga sig över museets konsertstolar och donerade 500 nya stolar formgivna av Åke Axelsson lagom till Nationalmuseums 200-årsjubileum 1992. Under år 2000 kompletterades dessa med 5 unika stolar att användas av kungafamiljen. Men alla dessa hans generösa insatser skedde alltid mycket diskret av denne försynte person.

I slutet av sin yrkesverksamma tid med sjöförsäkringar väcktes Bengts intresse för konsthantverk. Det kom att bli en ny ”karriär” med 30 mycket intensiva år som konsthantverket diskrete vän. Och det blev för den samlingen i Nationalmuseum som han gjorde den största insatsen. Under sin tid som skattmästare i Vänföreningen insåg han Konsthantverksavdelningens akuta brist på medel att förkovra samlingen. 1983 donerade därför Bengt en summa pengar till en fond vars syfte var att främst bistå vid inköp av modernt konsthantverk. Bengt Julins fond inom Nationalmusei Vänner har sedan dess gjort det möjligt för museet att hålla en hög ambitionsnivå vad gäller förvärven av vår samtid. Utan denna fond hade museet inte kunnat förvärva de senaste decenniernas svenska konsthantverk.(!) Och i den permanenta utställningen av konsthantverk på museet kan man raskt konstatera Julinfondens stora betydelse. 

Själv var Bengt en lågmäld mecenat med stort förtroende för museets experter. Intresset inför varje förvärv gick dock inte att ta miste på och diskussionerna med Bengt var alltid berikande. Speciellt entusiastisk var Bengt om diskussionen kretsade kring hans favoritmaterial – keramik. Hans privata samling av keramik var omfångsrik och ihopsamlad med stor kärlek, kunskap och spontanitet. Han var en naturlig mittpunkt på de otaliga vernissager på olika gallerier han besökte och där han med sin positiva framtoning inspirerade även andra att uppskatta och även köpa. Ett urval på ungefär 90 unika objekt donerades till Nationalmuseum år 2001. Idag är fonden Nationalmusei Vänners näst största efter Kungafonden. Med utställningen Gåvor från Bengt Julins fond under år 2000 med vidhängande katalog ville museet visa mecenaten sin tacksamhet medan han fortfarande var i livet. Sådana gester kommer annars ofta lite för sent. Bengts namn är, som sig bör, sedan länge inristat med guld i museets trapphall.

I samband med Bengts 90-årsdag sjösattes ett av hans många projekt – stipendiet Unga Konsthantverkare. Stipendiet skulle utdelas till unga, främst oetablerade konsthantverkare. Det hela finansierades av Bengt Julins fond. I anslutning till utdelandet av stipendierna har dessutom Bengt Julins Stiftelse för konsthantverk, konstindustri och industridesign anordnat intressanta symposier av hög klass. Idag delas stipendiet ut vart annat år.

Micael Ernstell

Intendent, konsthantverk och design