Stiftelsen Max Dinkelspiels fond grundades 1982 och har som ändamål att köpa in konstföremål till Nationalmuseums samlingar och på andra sätt stödja museet.

Max Dinkelspiel var diplomatson och verkade inom finansvärlden, på 1930-talet anställdes han på Öhmans och blev med tiden ägare till företaget.

Max Dinkelspiel var också intresserad av konst och engagerad i Nationalmusei Vänners styrelse under flera år. När han 1982 grundade sin stiftelse arbetade styrelsen redan med att förbereda föreningens 75-årsjubileum 1986. Man strävade mer än vanligt efter att få in fler donationer och Max Dinkelspiel var en av dem som hörsammade uppmaningen.

De fyra bilderna ovan visar några av de föremål som stiftelsen Max Dinkelspiels fond har bidragit till.

Skrivbordet längst till vänster köptes in 2008 och har tillhört riksänkedrottning Hedvig Eleonora. Det Tillhörde inredningarna på Ulriksdals slott. Skrivbordet är tillverkat runt sekelskiftet 1700, stilen är holländsk-tysk men det kan mycket väl vara utfört i Sverige.

Den nederländske 1600-talskonstnären Jan Davidsz. de Heems (1606-1684) praktfulla Blomsterstilleben med fruktskål och ostron förvärvades 1996. Det målades någon gång mellan 1665 och 1672 i Utrecht. Målningen är ett praktfullt exempel på stilleben från andra hälften av 1600-talet då blommorna tillåts välla ut över kanterna.

Våren 1994 överlämnades Guiseppe Arcimboldos (1526-1593) målning Kocken målad o. 1570 till Nationalmuseum. Målningen kom till Sverige med Pragrovet 1648 och har senare bl.a. ingått i Finspongssamlingen. Arcimboldo hade specialiserat sig på att "bygga" porträtt av t.ex. växter eller böcker. Här är det stekta smådjur upplagda på fat som sedda från ena ledden ser ut som just det, men på andra hållet visar målningen en man med hjälm. 

Den s.k. Grillska dopskålen är med största säkerhet utförd av Christian Precht (1706-1779) år 1745 och skänktes till Nationalmuseum 2006. Den består av en kanna och ett fat som är stämplade av guldsmeden Johan Collin 1745. Förklaringen till detta tros vara att Christian Precht som blivit en fullfjädrad guldsmed i Paris inte upptogs i skrået när han återkom till Sverige 1731. Han fick därför inte stämpla sina alster utförda i stilen på modet, rokoko, som han bidrog till att introducera i Sverige. 

Kannan och fatet var sannolikt urpsrungligen en tvättservis och tillhörde Anna Johanna Grill. Den kan vara identisk med den dopskål som hon donerade till den reformerta församlingen på Stora Nygatan. Något som i så fall förklara benämningen dopskål.